Vad är en minnestavla?

En minnestavla är en konstnärligt utformad bild, avsedd för hemmet, som man förr i tiden lät tillverka i samband med olika bemärkelsedagar i familjen. De användes i vissa delar av vårt land när man skulle fira bröllop, födelse- och namnsdagar samt för att hedra minnet av en bortgången nära anförvant.

Syftet med inventeringen är dels att göra den personhistoria som göms i museer, hembygdsföreningar och privata samlingar lättare tillgänglig för den halländska släkt och hembygdsforskaren dels att samla in så mycket information som möjligt om minnestavlor och deras målare. Alla uppgifter om halländska minnestavlor är av intresse! Ta kontakt om ni är ägare till en minnestavla så kan den komma med!

I ”folkmun”

Samlingsnamnet minnestavlor med undergrupperna bröllopstavla, födelse- och namnsdagstavla samt begravningstavla är alla moderna benämningar använda i kulturhistorisk litteratur. Allmogen i Sydsverige använde istället ord som ”brudskrift”, ”brudönskan” eller ”bröllopsstycke” för det som vi idag kallar bröllopstavla. Begravningstavlorna talade man om som ”likbrev”, ”sorgebrev” eller ”döingastycke” .

Teknik och material

Flertalet minnestavlor är målade i akvarell på papper. Av andra tekniker som använts kan nämnas siluettklipp i papper, målning på glas ibland med inlagd metallfolie samt broderi på textil. I slutet av 1800-talet började tryckta begravningstavlor säljas. Dessa var en slags ”halvfabrikat” där man sedan skrev in de texter som behövdes. Det förekom att man kombinerade vissa av de tekniker som nämnts med olika applikationer av bokmärken, konstgjorda blommor m.m. Bilderna sattes för det mesta inom glas och ram. En typ av dekorativ ram som var särskilt vanlig i södra delarna av Halland hade på ytan fastlimmade glasskivor som på baksidan ådermålats för att det skulle se ut som om ramen var gjord av ädelt polerat trä.

Ursprung

Under 1600-talet var det vanligt att fint folk beställde olika former av hyllningsdikter i samband med familjens högtider. I början av 1700-talet började man i adliga och borgerliga kretsar efterfråga mer konstnärligt utförda lyckönskningar i akvarell eller siluettklipp. Så småningom spred sig sedvänjan till allmogen och redan under 1700-talets senare del finner vi de första minnestavlorna på den svenska landsbygden.

Minnestavlornas tid

Det var först under 1800-talet, med höjdpunkten kring seklets mitt, som minnestavlorna verkligen blev populära. Ännu vid 1800-talets slut och in på 1900-talets första decennium förekom det att åtminstone begravningstavlor fortfarande efterfrågades.

Minnestavlor är något som tillhör landets mellersta och södra delar

Bröllopstavlor är den typ av minnestavla som vunnit störst utbredning i Sverige och de förekommer i både mellersta och södra delarna av landet. I söder är de vanligast i Skåne, Halland och Småland men förekommer också i viss utsträckning i Östergötland, Västergötland och södra Bohuslän. Födelsedagstavlor återfinnes huvudsakligen i Skåne, västra Blekinge, västra Småland och Halland. De saknas i mellersta Sverige. Namnsdagstavlor användes i både mellersta och södra Sverige. Har sin huvudsakliga utbredning i mellersta Sverige. I söder kan man finna dem i norra Småland, sydvästra Östergötland och i Västergötland. Begravningstavlor förekommer i sydvästra Sverige där de är vanliga särskilt i Skåne, Halland, Bohuslän och västra Värmland. Påträffas också, men mera sällsynt, i Småland och Västergötland. Saknas helt i mellersta Sverige.

Halländska målare

I Halland har man hittills funnit ett 40-tal målare som tillverkade minnestavlor, men här finns fortfarande mycket att forska om. Den mest kände målaren i Halland är Eric Jakob Romberg i Laholms landsförsamling (1814-1892) med en ovanligt stor högkvalitativ produktion.

Kontakt

Den som hittar någon de vill ha uppgifter om kan ta kontakt med:
Arne Andersson
E-mail: arne.sennan@gmail.com
Telefon: 070-6966373

Att läsa om minnestavlor

Andersson, Arne 1973, En minnestavla av Simon Niklasson i Rävinge från 1865 . Halland, Hallands museum årsbok, s. 87-90
Andersson, C.M. 1973, Swen Swensson, allmogekonstnären. Harplinge en bok om hembygden 2:a delen Utg. Av Harplinge hembygdsförening, s. 317-318
Ejwertz, Arne 1982, Eric Jakob Romberg- allmogemålare. Bjärebygden, Bjäre härads hembygdsförening årsbok, s. 8-12
Ejwertz, Arne 1983, Allmogemålaren i södra Halland . TOK (Tanke och känsla) årsbok, s. 92-99
Glennsäter, Irmelin 1971, Minnestavlor i Halland. Varbergs museum årsbok, s. 51-88
Hamenius, Barbro 1956-57, Minnestavlor från Skåne. Skånes Hembygdsförbunds årsbok, s. 69-86
Hamenius, Barbro 1957, Minnestavlor. Rig
Jansson, Anders 1993, Bröllopsstycke. Kulturen årsbok, s. 108-112
Nilsson, Harald 1935, Sydhalländska minnestavlor, Kulturen årsbok, s. 211-231
Rehnberg, Mats 1944, Gratulationer och minnestavlor, Fataburen Nordiska museet årsbok, s. 61-84
– 2001, Minne över aflidna flickebarnet Signe Astrid Ingeborg Svensson från Söndrum Söndrums hembygdsförening årsbok, s. 104-106

Källor:
Otryckta: Vigselregister 1668-1860 (CD), födelsebok Stafsinge 1856 , husförhörslängd Stafsinge 1877-1893 s.136, vigselbok SCB Stafsinge 1877, husförhörslängd Vinberg 1877-93 s. 219,
Tryckta: Karlsson, Gerlinde 1994 Svenska silhuettklippare, Studentlitteratur, Lund.