av Lars Larsson, Borlänge
Foto: Sven Johansson

För mer än 30 år sedan läste jag August Bondessons bok ”Skollärare Cronschoughs memoarer”. Nyligen har namnet August Bondesson och hans bok ”Jon i Slätthult” dykt upp några gånger. Då vaknade nyfikenheten, så jag beställde boken på biblioteket. Den måste lånas från Stockholms Stadsbibliotek, då den inte fanns på biblioteket här i Borlänge. Det visade sig vara en bok i litet format med 174 sidor. Den var indelad i tre delar, varav en del om 32 sidor var berättelsen om ”Jon i Slätthult”. Jag var rädd att gammalstavningen och de dialektala uttrycken skulle göra den svårläst. Men boken var mycket rikligt försedd med fotnoter, som förklarade de dialektala uttrycken, och i övrigt lättläst. Den handlar om Jons frieri och bröllop i Holmelia i Drängsered socken och därefter om hans söners eskapader. Boken utkom 1880, men skildrar enligt författaren första hälften av 1800-talet.

Jon bor i Slätthult i Krogsered socken. Hans far heter Nanne. Flickan han friar till heter Anna och bor som sagt i Holmelia i Drängsered socken. Tiden är första delen av 1800-talet. Hunnen en bit in i boken träffar jag på raderna: …så gingo vi till Drängsered prästgård. Och där var gamle Otterdahl, den däre gamle krigsprästen, som han sa (= som man säger). Jag kände väl till prästen Philip Otterdahl, som var präst 1722-1759 i Drängsered Pastorat omfattande Drängsered och Krogsered socknar. Här fanns alltså en verklighetsbakgrund, även om Otterdahl levde tidigare än författarens tidsangivelse.

Om det fanns verklighet bakom prästen, hur var det då med Jon och Anna? Eftersom jag färdigställt vigselregister för såväl Drängsered som Krogsered, så började jag med datorns hjälp leta. Sökning på Holmelia gav omedelbart resultat. Den 27 december 1817 vigdes Jon Nannesson Krogsered socken Stora Slätthult med pigan Anna Christina Börgesdotter i Holmelia. Fullträff! Tiden, orterna och namnen stämde, så när som på att i boken hette hennes far Ola och inte Börge.

Fortsatt läsning gav ändå roligare resultat. På sidan 30 i boken står: ”Så en annan gång så hade jag den däre lede Törningen till att grafva brunnenn” Sedan beskrivs hur Jon, som står på brunnskanten och vindar upp grus och sten, tappar taget om vindan, varför hinken åker ned och träffar Törningen i huvudet.

Törningen! Det fanns bara en enda person i Drängsered och Krogsered, som det namnet kunde passa in på, nämligen min morfars farfar Anders Svensson Törning. Denne levde 1803 till 1870 och var under några år (1827-1839) rotebåtsman i Vinbergs socken, med båtsmansnamnet Törning, som han sedan behöll livet ut. Han bodde dock hela tiden i Drängsered socken. Bl a tog han upp ett nytt torp under Gångarebo, som han kallade Törningshus. Det passar in, att han arbetade med brunnsgrävning. Någon annan person med namn, som skulle kunna föranleda, att han kallades Törningen, det har jag inte träffat på i någon av de båda socknarna. Vad beträffar tiden, så var Anders Törning samtida med Jon Nannesson. Så väldigt mycket talar för att Törningen faktiskt var morfars farfar!

Hur stämmer då resten av berättelsen med verkligheten? Svaret är: förvånansvärt väl! I boken föddes först en son, som fick namnet Nils, precis som i verkligheten. Därefter föddes i både bok och verklighet ännu en son kallad Bengt. I boken står att Bengt fördes till dopet av mor i Holmelia. I verkligheten var en av de två kvinnliga faddrarna hustrun Johanna Jönsdotter i Holmelia, dvs Anna Christinas styvmor, sedan fadern Börje Persson 1818 gift om sig efter första hustruns död. Tredje barnet var en son kallad Bartel i såväl bok som verklighet. Men sedan divergerar bok och verklighet en smula. I boken var fjärde barnet en son kallad Sven, men i verkligheten var det barn nummer fem. Femte barn i boken var en flicka, som fick namnet Olena. I verkligheten var det fjärde barnet flicka och hette Johanna Christina. Olena kallades däremot det sjunde barnet. Det sjätte var en pojke, Olof, som dog några år gammal.

I boken omnämnes två bröder till Jon, Sven och Jöns. De fanns i verkligheten. Sven var en helbror, medan Jöns var en äldre halvbror. Jons mor hade varit gift tidigare med Jon Mårtensson i Greppered. Det är troligt, att Jon fått namn efter denne. Båda moderns äkta män dog för övrigt mycket unga 31 resp. 30 år gamla.

I övrigt omnämnes i boken: Tornilla i Skallekulla, det fanns en Tornilla Svensdotter i Skallekulla Gudmund i Krogsered, det fanns en Gudmund Magnusson i Övre Krogsered Bartel i Kurhult, det fanns en Bartel Bengtsson i Kurhult.

När man släktforskar så är det trevligt att finna sådana här samband. Det verkar som om August Bondesson följt verkligheten mycket nära. Det gör, att man har anledning att tro att resten av berättelsen också följer verkligheten. Jag önskar därför, att många av Hallands släktforskare läser boken (om de inte redan gjort det). Det är detaljerade skildringar av livet för mer än 150 år sedan. Det gäller givetvis även de andra två avsnitten av boken ”Marknadsgubbar på Sjönevad” och ”Allmogeberättelser”. Någon kanske finner en släkting som jag återfann min morfars farfar.

Anm:
August Bondesson levde 1854-1906, läkare, författare och folklorist.
Han skrev bl a ”Skollärare John Cronschoughs memoarer”, som utgavs i två delar 1897-1904. Den handlar om den halvbildades lärdomshögfärd.