Hallands Landsbeskrivning 1729 är en för Sverige unik källa som har varit svårtillgänglig eftersom den är skriven med en mycket svårläst handskrift. Här sammanställde de halländska sockenprästerna mängder av uppgifter om byarna och gårdarna, inte minst vad det gällde landskapets innehåll och värde.
Denna källa är i sin helhet tolkad och renskriven av Sperling Bengtsson ett arbete som pågick i många år och resulterade i 4 tryckta volymer. Detta projekt drevs av Hallands Museiförening, böckerna finns ännu att köpa och är ett måste för alla som forskar i halländskt 1700-tal.
Förord
Landsbeskrivningen har länge varit en flitigt använd källa som inte har någon direkt motsvarighet i andra landskap. Dess bakgrund var oklar fram till 1971 då Albert Sandklef i årsboken Halland berättade, att landshövding Wilhelm Bennet personligen givit order om landsbeskrivningen vid sin utnämning 1729 och att hans uttalade syfte var att skaffa överblick över tillståndet i länet.
Att en nyutnämnd landshövding begärde uppgifter för att informera sig är naturligt. Det märkliga i Wilhelm Bennets initiativ är att inventeringen blev så mångsidig och systematisk. Under loppet av några månader sammanställdes ett material som ger en unik bild av landsbygden och många uppslag till förbättringar av lanthushållningen. Det samlade verket utgjorde ett slags dåtida länsutredning och med tanke på tillkomståret är det på sätt och vis inte ägnat att förvåna.
1700-talet var de detaljerade berättelsernas århundrade med Linnés reseskildringar som främsta exempel. För Halland går det att peka på Anders Gustaf Barchaeus’ Underrättelse angående Landthushållningen i Halland från 1773. Genomgående finns bakom den ständiga och ibland tillsynes planlösa redovisningen av detaljer en grundläggande tro på att alla dessa fakta skulle komma till nytta. Ur denna aspekt var landsbeskrivningen tidstypisk.
Initiativet tog den nye landshövdingen den 4 januari 1729 i två brev från sitt gods Bälteberga i Ottarps socken nordost om Landskrona till sin närmaste underlydande i Halmstad Landskamrerare Leopold Appelberg och Landssekreterare Hans Hummel.
I det ena brevet, som utmynnar i en begäran om uppgifter från städerna enligt en niopunktslista, anger Bennet följande motiv:
Wid mitt anträde till höfdingedömmet, skulle iag giärna åstunda en grundelig kunskap om rätta nu warande tillståndet, så hwad städerna som landet widkommer, att iag ther efter må sökia the medel, som tienliga finnas, attuprätta, thet som kunnde wara förfallit, så att alting må komma i then upkomst som länder Riket, så i gemen som Landet till enskyldt önskelig förkofring och wählstånd.
I det andra brevet infodrar Bennet meritförteckningar för landsstatstjänstemännen och en allmän beskrivning av länet och lämnar sedan detaljerade instruktioner för landsbeskrivningen.
I brev den 8 januari vidarebefodrade Appelberg och Hummel landshövdingens befallning med dennes egna formuleringar. I Halland fanns fyra fögderier, Laholms, Halmstads Varbergs och Fjäre med vardera en kronobefallningsman eller kronofogde samt en häradsskrivare. Under dem lydde länsmän och fjärdingsmän.
Bennet förväntade sig att dessa tjänstemän i kraft av sina kunskaper skulle klara den digra uppgiften på knappa tre månader. Därför är det inte överraskande att häradsskrivaren i Varbergs fögderi skrev till länsstyrelsen och begärde besked, huruvida landsbeskrivningen eller ordinarie arbetsuppgifter skulle prioriteras. Jag har inte påträffat något svar, men det kan noteras att beskrivningarna för Varbergs och Fjäre fögderier är dagtecknade den 1 maj 1729, medan två volymer är odaterade. Det måste ha krävts hårt arbete för att hinna sammanställa och renskriva beskrivningen för ett helt fögderi på mindre än fyra månader.
Inte minst mot den bakgrunden är det intressant att studera innehållet och jämföra med andra källor. Intresset minskas inte av att Bennets utkast omarbetats i den färdiga landsbeskrivningen. Förändringarna berör både formuläret med dess kolumnindelning och själva uppgifterna.
