av Charlotte Lindgren, Falkenberg
Bild från Nordiska museet

Prärieblomman

För några år sedan fick min man några böcker, som tillhört en släkting bosatt i USA. Alla var på svenska. Efter två generationer fanns det inte längre någon, som kunde läsa dem. Bland dessa böcker fanns ”Prärieblomman, kalender för 1906”. Den innehåller intressanta artiklar av och om svensk-amerikaner, dikter, en levnadsteckning av C.J.L.Almquist, Kolonien Vasa i Minnesota, ett femtioårsminne och mycket annat. I slutet av boken, som är på 300 sidor, finns dödsrunor över ett 20-tal emigranter. Vid närmare studier av dessa visade det sig att två kom från Halland, C.J. Chilberg och Eric Knutson. Den förre utvandrade redan 1846 från södra Halland och om den senare, kan man läsa, att han var född i Fyllinge, Halland, den 28 dec. 1852. Till varje dödsruna finns en bild och jag tror att det var bilden på Chilberg med hans tunna rufsiga skägg och intelligenta blick, som fick mig att välja honom. Spännande är ju också hans tidiga utflyttning.

Två Svenskar

Såsom en egendomlighet förtjänar antecknas, att två av de tidigaste svenska nybyggarna i nuvarande staten Washington var hallänningar, att de var bosatta på samma ort, nämligen i Skagit-dalen, att båda före resan till västkusten bodde i Iowa, att de avled med kort tids mellanrum, att båda fördes från samma svenska kyrka där ute i nordvästern till sitt sista vilorum, och att båda efterlämnade flera söner, vilka troget går i sina fäders fotspår och är, liksom de hänsovna vördade gamle, en heder för sitt nya fosterland.

Dessa båda män, vilka förvisso är att räkna bland de svenska nybyggarnas i Amerika högadel, var Olof Polson och Carl Johan Chilberg, den förre avliden den 31 maj 1903 ( se Prärieblomman 1904, sid. 271 ) den senare den 15 januari 1905. Chilberg var den äldre av de två kärngubbarna, hela tjugo år äldre än den andre, men överlevde likväl denne. Båda var de i sin krafts dagar med om att åt odlingen vinna en av de bördigaste och för jordbrukaren tacksammaste delar av nämnda stat och hela unionen för övrigt, nämligen den ovannämnda Skagit-dalen, och båda fann de härute riklig lön för sin möda.

Röjer mark

Carl Johan Chilberg föddes nära Halmstad ( enligt en annan uppgift nära Laholm) år 1813 och hade sålunda vid sitt frånfälle uppnått den höga åldern av 92 år. Han utvandrade jämte sin familj till Amerika redan 1846. De for med kanalbåtar och andra primitiva samfärdsmedel till St Louis, Mo., och därifrån till västra Iowa. Den 20 december, efter jämt fyra månaders resa från Sverige, var de framme vid målet. Chilberg utsåg åt sig ett jordområde, beläget i närheten av Ottumwa, 75 miles från Burlington, och slog sig här ner som nybyggare. Många sorglustiga minnen kunde han på sina gamla dagar förtälja från denna sin första nybyggartid. Inga pengar fanns i denna del av landet. På tre år kunde han inte få ihop pengar nog till att skicka ett brev hem till Sverige. Liksom i den gråa forntiden och bland ociviliserade folk ännu idag sker, idkades endast byteshandel. För en klocka, som i Sverige kostade 10 riksdaler, fick han saker till ett värde av 40 dollar. För stövlar, klockor m.m. tillbytte han sig ett par oxar. Med dessa upplöjde han första sommaren 60 acres jord. Han plöjde även för andras räkning, och en gång erhöll han för en dags arbete – 100 skålpund fläsk! Majsen stod i ett pris av 7 cents per bushel. Efter tre års vistelse på farmen, varunder njutningsmedel endast ytterst sparsamt förekommit, körde han ett lass bönor till Burlington och tillbytte sig härför kaffe och socker. Civilisationen gjorde emellertid för varje år stora framsteg i Iowa, och den halländska nybyggarens ställning förbättrades efterhand och det i sådan grad, att han redan 1853 kunde avlägga ett besök i Sverige.

Drar väster ut

I början av 1860-talet synes Chilberg ha börjat längta att komma bort ifrån det ingalunda magra Iowa. År 1863 finner vi honom sålunda i Colorado. I och med resan hitut gjorde han en ganska god affär, då han medtog 800 dussin ägg, som han köpt i Iowa för endast två cents dussinet och nu sålde i Colorado för en dollar dussinet. Från Colorado begav han sig ut på resor till Montana och västkusten och lär ha ankommit till Puget Sound-trakten 1865. Vid ett tillfälle var han bosatt i Yamhill county, Oreg., och hade där en äppelträdgård på 40 acres. Efter att ha besökt olika platser på västkusten och sett sig om beslöt han sig för att slå sig ner i den fruktbara Skagit-dalen. Han upptog ”homestead” vid Pleasent Ridge, nära nuvarande La Conner, och återvände 1869 till Iowa för att hämta sin familj. Detta var innan västern ännu hade några järnvägar, och resan var ingalunda, såsom i vår tid, en lustfärd på några få dagar. Tvärtom var den ett både mödosamt och livsfarligt företag, som krävde månader i stället för dagar. Allt avlöpte emellertid väl, och redan sistnämnda år (enligt en annan uppgift först 1871) befann sig Chilberg jämte familj på sitt ”homestead”, som han sedemera uppodlade och förvandlade till en av de vackraste landegendomar inom staten. Här vann han också med åren ekonomiskt välstånd.

Chilberg kvarstannade på sitt ”homestead” till 1882, då han flyttade in till Seattle, där han i välförtjänt lugn och ro framlevde sina återstående dagar. Ända in i det sista var han varmt tillgiven sitt gamla hemland och intresserade sig för allt svenskt. Emellanåt avlade han besök i sitt forna hem i Skagit-dalen, och här var det han fick sluta sina dagar. Chilberg efterlämnar sju söner. Dessa är James Chilberg i Ballard, Nels Chilberg i Seattle, Isak Chilberg i Pleasent Ridge, Andrew Chilberg i Seattle, Gustaf Chilberg i Nome, Joe Chilberg i Olympia och John Chilberg i La Conner.

Andrew Chilberg är bankir och framstående affärsman i Seattle. Sedan 1879 har han varit svensk-norsk vice konsul därstädes.

Född i södra Halland

Efter att ha tagit del av Carl Johan Chilbergs levnadsöden i Amerika, väcks nyfikenheten att ta reda på lite om hans förhållanden i Sverige före 1846, det år, då han emigrerade tillsammans med sin familj.

Jag vände mig först till Barbro Maijgren, som har hand om föreningens nyinförskaffade Databas Emigranten. -Tyvärr mannen, du söker, är för tidig, blev svaret. (Se mer om Databasen Emigranten på annan plats i detta nummer.) Barbro upplyste mig iallafall om att många av dem, som slog sig ner i Ottumwa, kom från Knäred.

Eftersom det berättas att Chilberg utflyttade tillsammans med sin familj hade han väl gift sig någonstans. Sven Johansson fick en påringning och han sökte omgående i de dataregistrerade vigsellängderna samt i bouppteckningsregistren. Ingen fullträff men flera Killbergare återfanns i Knäreds-trakten, så jag begav mig till föreningslokalen på Fiskaregatan, tog fram pärmarna med avskrifter av Knäreds kyrkoböcker gjorda av Knäreds Forskarring, gick direkt in på födelseboken 1813 och här blev det mitt i prick. – Född 1813.04.21 Carl Johan. Föräldrarna var Bengt Killberg i Tomared och hans hustru Kierstin Olofsdotter.

Så snabbt över till utflyttningslängden 1846. Det här var ju spännande. Här är de ju! – Åboen Carl Johan Killberg f.1813.04.21 från Tomared och hans hustru Johanna Johansdotter f.1812.12.04. Så äntligen får vi veta vad hon heter, hans hustru. Hon har inte nämnts en enda gång tidigare. Hon som tog hand om fyra små barn, den yngsta bara ett år gammal, på dessa strapatsrika långa resor. Barnen var Jöns Peter (James) f.1838.10.18, Nils (Nels) f.1840. 09.23, Isacc f.1842.12.17 och Anders (Andrew) f.1845.03.28. Till sällskapet hörde även snickaren Johan Svensson Kindblad f.1814.12.15 från Kåphult. Denne mans mor hette Elsa Killberg och var kusin till vår huvudperson Carl Johan. I flyttningsboken står som följer: ”Dessa sju Personer äro flyttade till Norra Amerika. De afseglade från Götheborg den 19 Aug. och anlände till Philadelphia den 6 Oct. och äro bofasta i staten Iowa och Jefferson.”

Klockaresläkt

Varken Bengt Killberg eller Elsa Killberg kunde återfinnas födda i Knäred, men 1810 kom Elsa Killberg från Hishult till Knäred för att gifta sig till Kåphult och 1801 kom Genantborgaren Bengt Killberg från Hishult till Tomared i Knäred. Så fram med Hishultspärmen! Men först kanske någon undrar vad en genantborgare varför en? Jo, det var en borgare, som bodde på landsbygden, men för att idka handel eller sjöfart i en stad måste han betala en avgift (genant = avgift).

Vår amerikafarares farfar var Carl Killberg, klockare i Hishult 1749 – 1785. Han var gift med Petronella Holmgren troligtvis dotter till den förre klockaren Hans Holmgren. De hade 10 barn (minst): Anna Lena 1750, tvillingarna Jan Peter och Hans Christian 1751. Jan Peter efterträder fadern 1785 och Jan Peters son Hans Peter tar över klockarsysslan 1812 – 1840. Anna Christina 1752, Hans Christian 1755, klockare i Enslöv 1779 -1833, Sophia 1757, g 1792 m pastorsadj. Lars Linderoth fr Göteborg, Anna Christina 1763, Bengt 1764, far till vår amerikafarare, Jacob 1765 och Brigita 1769.

Källor:

Prärieblomman,1906,

Hishult förr och nu av Leonard Jansson,

Enslövs kommun av Harry Hedin,

Kyrkoboksavskrifter fr Knäred och Hishult av Knäreds Forskarring.