Halländska socknar – Snöstorp

Pastorat: -1961 Snöstorp och Trönninge, 1962- Snöstorp
Härad: Tönnersjö
Fögderi: Laholm
Kommun: Halmstad
Foto: Elisabeth Fagerberg 2012

Snöstorp församlingssida ➔

Sockennamnet Snöstorp är lånat från kyrkbyn med samma namn. Namnet har under seklernas lopp ändrat stavning och uttal, inte minst efter att ha fått ny nationalitet. Så tillexempel stavades namnet Snidstrup 1595. Jöran Sahlgren anser att första ledet kan vara ett mansbinamn: Snidh(er) eller Snedh(er), en sned person. Bygden har gamla krigiska anor, inte minst i samband med slaget vid Fyllebro 1676.

Slaget eller träffningen blev en total svensk seger, för övrigt Karl XI:s första. Tvenne minnesstenar är resta med anledning av slaget. År 1828 reste Hallands hushållningssällskap en större obelisk till minne av den svenska segern. En mindre sten har även kommit till och rest till minne av en stupad dansk överstelöjtnant vid namn Lützov. Vem som har rest minnesstenen är okänt, kanske en någon dansksinnad person i protest mot det stora monumentet.

Eftersom Halmstads gränser fordomsdags begränsades av Nissan och nuvarande Karl XI:s väg så tillhörde all mark öster om Nissan Snöstorp. Men i och med järnvägarnas tillkomst i slutet av 1870-talet inkorporerades vissa delar av järnvägsområdet till staden.

Med industrins utveckling växte många företag upp inom Snöstorps kommun och de anställda bosatte sig i närheten av sina arbetsplatser. Nyhems Municipalsamhälle växte snabbt upp och fick karaktär som ett kåksamhälle. Dess invånare kom därför under ett antal år att helt dominera kommunalpolitiken i Snöstorp.
En ny delinkorperering ägde rum 1928 och då överfördes till staden Nyhem med Furet och Folkparken samt all mark mellan Laholmsvägen, havet och Fylleån.

Utöver Snöstorps kyrkby kan nämnas sådana samhällen som Skedalahed med det gamla exercisfältet. Skedala med sin sätesgård och vägförvaltningens arbetsplatser samt Marbäck med vattenkraft från Fylleån och ett nerlagt pappersbruk med anor från medeltiden. En textilindustri var även i verksamhet under ett antal år.
I övrigt har Snöstorps socken dominerats av jordbruk där Sperlingsholm och Skedala var de dominerande jordägarna. Närheten till Halmstad påverkade näringens inriktning och produkterna avyttrades på stadens torg eller enskilda kunder. Trots i många stycken magra åkrar fick man relativt goda skördar med intensiv kreatursskötsel med dess gödsel och tång från havet. Utöver animalieproduktion odlade man enligt tradition mycket grönsaker.

Där det tidigare var idoga bönders verksamhet som dominerade landskapet, har detta under några decennium förvandlats till industri- och bostadsområden. I socknen finns många spår av forntida människors verksamhet, trots att mycket har försvunnit genom hårdhänt exploatering. Resterna av en monumental gångdrift från stenåldern finns i Tolarp. Många bronsåldershögar är bortodlade, men trots detta finns ett betydande antal gravhögar kvar. Ett antal resta stenar påminner om att det fanns mycket folk även under järnåldern i Snöstorp. Forskare hävdar att stenarna utgör resterna av stora skeppsättningar.

Men centrum för Snöstorps historia finner vi dock i kyrkan. Ett hundratal meter från kyrkan fanns ”Snöstorps gård” som lär ha haft en monumental huvudbyggnad. Denna lär även ha funnits redan under tidig medeltal och ägdes i slutet av 1200-talet av släkten Ribbing. Kyrkan fanns sannolikt redan då utan torn och med en fristående klockstapel. Genom anteckningar från 1636 framgår att ett torn av gråsten hade uppförts. På grund av dåliga grundförhållanden fick man efterhand förstärka tornet med stödmurar.

På grund av folkökningen började man i mitten av 1800-talet att diskutera vissa förslag att uppföra en ny kyrka. Det var emellertid hårda tider, en svår hagelskada på grödan 1861 försenade planerna. Men när man något så när fått ordning på ekonomin, kom då nödåren 1868-1869 som stoppade upp planerna ytterligare. Men på Skedala säteri regerade riksdagsmannen Ivar Lyttkens och han fick i Stockholm kontakt med hovarkitekt Emil Langlet och hans billiga centralkyrkor.
Man kunde därmed realisera planerna med att uppföra en sexkantig kyrka 1883. Interiörmässigt har det mesta förändrats med tiden och arkitekt Langlets idé om en centralkyrka har i stor utsträckning frångåtts. En del kyrkohistoriker anser det vara en förvanskning av arkitektens ursprungliga intentioner. Trots sin form är den idag mera att betrakta som en traditionell sockenkyrka.

Biskop Bo Giertz visiterade Snöstorps församling 1954 och antecknade då i protokollet:
”Den restaurering som slutförts 1953 ville visitator karaktärisera såsom något märkligt i sitt slag och det vitsordades också att den varmt uppskattades”.
Under 1970-talet var inflyttningen till Snöstorp omfattande. Man skapade två stora bostadsområden och dessutom växte även ”gamla” Snöstorp i icke ringa grad. I både Vallås och Fyllinge uppfördes centrum med både skolor och affärer och då ansågs det motiverat med en distriktskyrka på respektive plats. I mitten av 1970-talet uppfördes kyrkan på Vallås som ritades av makarna och arkitekterna Höstrup. Kyrkan har en ganska extrem arkitektur och i själva kyrkorummet är allt snett och osymmetriskt, endast altaret står vågrätt. En påminnelse om att det är det enda trygga i tillvaron.

År 1985 stod Mariakyrkan i Fyllinge färdig för invigning. Riksbyggen fick här i uppdrag att rita den och deras arkitekt Morgan Bergvall, Göteborg utförde uppdraget. Denna kyrka är av mera traditionell stil och är placerad i anslutning till affär och skola. Många hävdar att det är för mycket med tre kyrkor i Snöstorp, men andra menar att de utgör en bra träffpunkt för befolkningen även med sina övriga lokaler.

Snöstorps Hembygdsförening

I denna bygd finns hembygdsföreningen som har till uppgift att dokumentera historien till gagn för samtid och framtid. Föreningen bildades 1933 på initiativ av Snöstorpssonen och tidigare förste vice talman Torsten Bengtsson. Från att den från början fick en god start, gick verksamheten i fortsättningen mera knackigt, för att under kriget helt ligga nere. Det var först när man 1968 fick överta en gammal förfallen bondgård på Vallås som verksamheten tog ordentlig fart. Gården renoverades av ideella krafter med material från gårdar som ändå skulle brännas ner.

Det var en stor dag när man kunde inviga hembygdsgården 1971, den var visserligen långt ifrån färdig, men det blev ändå ett avstamp för framtiden. Nästa stora händelse att minnas var när man kunde ta det nyuppförda arkivet i besittning. Det hade uppförts genom ideella insatser och man fick därefter möjlighet att förvara värdefulla foton och handlingar från både svunnen tid och nutid.

Men hembygdsföreningen har också mött motgångar. År 1987 brann boningshuset ner, men med stora uppoffringar och stort stöd från bygdens folk kunde det återuppföras och ge samma goda atmosfär som tidigare. I motsats till en del andra hembygdsföreningar som har problem med avfolkning och ödegårdar, så har tidigare jordbruksområden i Snöstorp förvandlats till utbyggda regioner för bostäder och industrier.
Dock har man även gemensamma problem som med nedläggningar av ibland gamla släktgårdar. När man tar del av framtidsprognoser om att två tredjedelar av landets jordbruk skall läggas i träda, förstår man hembygdsföreningarnas stora uppgifter att fylla arkivens hyllor med handlingar och foton från gamla gårdar som i en del fall gått i arv i generationer.

Även gamla brukssamhällen har fått ny identitet. I Snöstorp finns ett sådant i Marbäck, där det gamla pappersbruket sedan länge upphört med sin verksamhet. Den gamla bruksandan därstädes är även föremål för hembygdsföreningens uppmärksamhet.
Det är emellertid glädjande att notera de nuvarande invånarnas intresse för hur tidigare Snöstorpsbor bodde och levde. Det är ett intresse som delas av skolornas lärare och elever. Otaliga är de studiebesök dessa gör i hembygdsgården och detta understryker dessutom hembygdsrörelsens stora uppgift att utgöra en länk mellan generationerna.

Snöstorps kyrka

Rundkyrka, centralkyrka – enda i sitt slag i Halland. Uppförd av tegel efter ritningar av Langlet 1884. Sakristia i öster bakom altaret under orgelläktaren. 5 läktare för kyrkobesökande. 6-sidigt skepp. Nattvardskalk av silver; kalken omgjord 1764; vinsked från 1770; patén ovan förgylld. Dopfunt av keramik från 1931 utförd efter ritning av Wadsjö. 14-stämmig orgel, byggd 1895 av Molander & Co., Göteborg. Basunängel från 1700-talet, skulpterad t trä, med basun i höger hand och språktavla i vänster. Ljuskrona av malm, krönt av fläkt örn, från omkring 1700. Brudbänk från 1800-talet. Brudkrona, signerad ”Gillberg i Varberg 1774”. I tornet 2 klockor.
John Jacobsson, Hallands kyrkor i ord och bild 1932 sid. 77.
Tillägg: Även Kungsäter, i det nuvarande Hallands län, har också en rundkyrka av Langlet.

Ur Hallands landsbeskrivning 1729, Laholms fögderi

Sid. 517-518.
Kyrckian står på Cronoägor, är grundmurat och täckt med Bly, och Spån på Tornet, som är wäl wid macht hållen. Kyrckians inkomster bel. Åhrlig räntta 21 Dlr 27:/ Smt, som til en del efter Jordeboken förr utsat är, och widare wid Fögderiets slut af Kyrckio Inspectorens Wpsats utwisas. Kyrckiotionden fås i owist åhrligen efter åhrswexten, och bel. Af föreskrefne med Öfwermål. Råg 7 T: 2 s. 2 2/6 k: Korn 7 Tr 1 s. 1 1/6 ke. Hafre 2 tr 2 s. 2 5/6 k:
Sätteriet Schedala Caracters Byggningr bestå af ett grundmurat hus med Spåntak bristfelligt, de öfriga husen med korswerck och tegel uti, samt Tegeltak wäl bebygt. Ladugårdshusen äfwen med korswerck och Tegel uti, samt halmtak, en fruchtbärande Trägård, intet påbegynt Tobaksplantering, är ansenligt Skefferj och några fiskedammar, iemwäl serskilt Eekeskoug och några insiöar.
Ingen Sochne allmenning. Eliest ingen Skoug mera än en Eekelund til Crono Hemmanet Tolarp, samt en Biörckepark til Frälsehemmanen Öppinge. Intet berg el. annor Jord i Sochnen, hwaruti malm, finleriord, el. andra merckwerdigher finnes, som kunnogt är, eliest ett Pappersbruk derest grant och groft skrif papper förarbetas, des utan är en gammal rättareplats på Åhrnarpe berg. Saltahafwet är til några hemman beläget, igenom Sochnen löper Fuhleåhn, och på norra sidan löper Nissaströmm, hwaruti är Laxefisken men ei något Perlefiskerj. Sochnen består af Slätbögd, som är til endel mager.
Bönderne måste åhrligen kiöpa til deras nähring och handtering, af Städerne och Wtrikes, Wull, Linn, Salt och Tobak, hwaremot de hafwa at försälia ringa wäfnat, af Wallmar och Blaggarn, som här allenast tilwärckas, och ringa förslår til skatterne, och Spannemål som många måste kiöpa. Hushåldningen består allenast deraf, att Bonden skiöter sin Åcker och Eng, Hustrun uparbetar föromrörde Linn och Wll. I Sochnen är boende Wälborne Jungfru Gyllencrantz på Schedala, Hr Cornett Holm i Snöstorpsmölla, Commissarien Hierpe i Röinge, eliest är här 1 Sochneskomakare och 1 Sochneskreddare.
Intet Hospital el. Siukstufwa i Sochnen, utan de oferdiga och wanföre uppehålla sig med tiggande. Twenne Stråkwägar löper genom Sochnen, Skånske wägen med Fulebro mot Laholm 5/8 mijl, Smålands wägen med Skierckeredsbro emot Breared 1 1/4 mijl utom åtskillige små Kiörewägar med trenne Broar, som Sochnemenn måste rödia och wid macht hålla. För öfrigt gränsar Sochnen i Öster til Breared Sochen, a- i wester til Tönnersiö Sn -a i söder til Trönninge Sochen, i Norr til Öfraby Sochen.

Läs Hallands Landsbeskrivning för Snöstorp ➔

Läs avskrifter av Hallands Landsbeskrivning 1729 Laholms fögderi ➔

Om Hallands Landsbeskrifning 1729 ➔