Östra Karups socken tillhör landskapet Halland men Kristianstads län. Socknen ligger till större delen på Hallandsåsens nordsluttning, men socknens tätast befolkade del är den relativt smala remsa slättbygd, som utbreder sig från åsens fot till Stensån, som bildar sockengräns norrut. Socknens yta utgör knappt 44 kvadratkilometer. Befolkningstalet har varierat kraftigt. År 1866 uppgick folkmängden till 1456 inv. Den hade 1954 sjunkit till 1135 inv. År 1999 var folkmängden 1996 invånare. Ökningen under det senaste halvseklet beror på att villaområden utbyggts i Karups by och i strandskogen vid Hemmeslöv.

Gammal bygd

Av ortnamnen att döma är Hemmeslöv socknens äldsta by. Hemmeslöv utgjorde nog tillsammans med Hasslöv, Skummeslöv och Ränneslöv de byar, som romaren Jordanes på 500-talet betraktade som hemort för folkgruppen ”hallin.” Litet yngre är slättbyarna Karup (Kakes torp) och Eskilstorp. Namn på –torp brukar betraktas som vikingatida.
Uppåt åsen ligger byar med namn på -red (Gunnared, Hulrugered) och på -alt (Brödalt, Hönalt, Brännalt). Det antyder att åsen bebyggdes efter vikingatidens slut. Namn på –alt (en form av –hult-namn) har satts i samband med frigivningen av trälar på 1200-talet.

Fornlämningar

Socknen har varit befolkad även före tiden för Kristi födelse. Ett 90-tal fasta fornlämningar har påträffats. De flesta upptäcktes av kyrkoherde Victor Evald (kyrkoherde 1903-1930), som var en ivrig amatörarkeolog. Det finns boplatser från stenåldern, gravhögar från bronsåldern och gravar och fossila åkrar från olika delar av järnåldern, så alla de forntida epokerna är representerade. Det tyder på att området varit attraktivt.

Kyrkan

Kyrkan är en av landets äldsta stenkyrkor. Det finns en tympanonsten, som suttit över en dörr i kyrkan. Den har troligen huggits i anslutning till invigningen av kyrkan. Den visar en biskop med stav men utan mitra på huvudet. Mitran blev obligatorisk vid mitten av 1100-talet, och stenen kan ses som ett tecken på att kyrkan byggts under första hälften av 1100-talet. Det är ovanligt tidigt för en halländsk stenkyrka, men Östra Karup låg vid vägen mellan Halland och Skåne. Det är inte otroligt, att kyrkan haft ett härbärge på platsen, och alldeles säkert har resenärerna gått in i kyrkan för att bedja om god resa över den farliga åsen. Offergåvorna till kyrkan har säkert varit många, och församlingen har tidigt fått resurser att bygga en ny kyrka.
Kyrkan försågs med torn på 1200-talet. Tornet vållade bekymmer och måste allt som oftast förstärkas, men det rasade slutligen år 1916 och måste återuppbyggas. Kyrkan var från början liten men utvidgades 1825 och framför allt 1867-1869, då en stor renovering skedde. I det sammanhanget såldes mycket av den gamla kyrkans inventarier på auktion (den s.k. änglaauktionen). Det som i dag återstår av de gamla inventarierna är dopfunten av romansk typ och ett triumfkrucifix av nordtysk tillverkning från 1400-talet. Vidare finns den ovan omtalade tympanonstenen och tre gravtavlor av trä, som stått på kyrkogården. Av nyare inventarier kan nämnas Per Siegårds altartavla Kristi himmelsfärd från 1952.
”Sand og Vand og Herrehand har fördärvat Karups land”
lyder ett gammalt talesätt. Flygsanden har begravt åkermark och tvingat gårdar i Hemmeslöv att flytta till nya tomter. En väldig sanddriva vid Hemmeslövs hus erinrar fortfarande om problemen med gångna tiders sandflykt.
Ån har slammat igen och översvämmat. Kartor från början av 1900-talet visar längs ån en sjö, som kallades Ila sjö (av igel). Sjön var helt enkelt en stor översvämning, som försvann, sedan man omsorgsfullt rensat ån 1925.
Översvämningarna var lika besvärliga 300 år tidigare. Holger Rosencrantz, som ägde Dömestorp i början av 1600-talet, lät gräva om åns nedre lopp. Mynningen flyttades några hundra meter längre söderut. Arbetet leddes av en tysk, kallad Hans Gravare. De som grävde, arbetade för 10 öre om dagen. Den nya ån kallades Gropen, och vid den placerades en kvarn, kallad Gropmöllan. Hans Gravare fick fritt bruka en gård i Lya. Namnet Gravaregården används fortfarande.
Vad som avses med herrehand, är osäkert. Det kan gälla krigsherrar. Krigshärar har ofta tågat genom socknen och plundrat och rövat. Slaget vid Hemmeslöv utkämpades 1657 mellan Svend Povlsens snapphanar och svenskarna. Kanonkulor från slaget har tillvaratagits av ortsbefolkningen. De används numera som senapskulor. År 1677 hade Eskild Nielsens snapphanar sitt högkvarter i Hulrugered och spred därifrån skräck och fasa.
Herrehand kan också syfta på godsägarna på herrgårdarna. Deras insatser har dock till stor del varit av godo. Någon herrgård fanns inte i Östra Karup, men många av gårdarna räknades som insockne frälsegårdar under Dömestorp eller Skottorp. Kampen mellan godsägare och bönder var lång och hade många turer. Slutgiltigt avgjordes saken i samband med Karl XI:s reduktion 1680. Då indrogs alla insocknerättigheter i Östra Karup. Det drabbade emellertid två av Karl XI:s gunstlingar, Frans Örnestedt och Magnus Durell. Kungen utfärdade kontraorder 1682. De båda godsägarna hade byggt en bro vid Pråmhuset, och böndernas arbete behövdes för brons underhåll. Bönderna skulle därför även i fortsättningen vara insockne frälsebönder med dagsverksskyldighet.
Det dröjde till 1790-talet, innan Östra Karup fick en herrgård inom sina gränser. Mariana von Krassow från Skottorp gifte sig med överstelöjtnant Voigtlender från Halmstad. Makarna fick av hustruns släktingar gården Hemmeslöv nr 9 jämte att antal andra gårdar. De byggde en ny gård på platsen. Den kallades Hemmeslövsgården.
År 1846 tillkom ytterligare en gård av herrgårdstyp. Det var Peter (von) Möller, som av sin adoptivmoder fick gården Hemmeslöv nr 8 och nr 6. Möller byggde en gård, som fick namnet Petersberg. Den hade dock inga underlydande frälsegårdar.

Skolan

Redan på 1600-talet hade Holger Rosencrantz inrättat en skola för barnen till godsets underlydande. Där hade även barn från Östra Karup tillträde. År 1833 startade Peter (von) Möller en skola i Skottorp, där även barn från Karup ägde tillträde.
1842 års folkskolestadga ålade socknarna´ att senast 1850 ha inrättat en fast skola. I Östra Karup anställde man en ambulerande lärare 1846, och 1849 kunde en fast skola i Östra Karups by tas i bruk. År 1874 byggdes tre småskolor: i Hemeslöv, Finsbo och Brödalt. Socknens kyrkoherde, Johan August Berg, var tillika folkskoleinspektör, och han insåg svårigheterna att skaffa tillräckligt många utbildade lärarinnor. Han förmådde därför landstinget att ordna seminariekurser för utbildning av småskollärarinnor i Östra Karup. Han undervisade själv tillsammans med folkskolläraren i Östra Karup, Ola Mårtensson Lilja. Det var ganska många flickor från orten, som utbildades till lärarinnor vid seminariekurserna i Östra Karup. Ola Mårtensson Lilja fick sedermera tjänst i Kattarps kommun. Där startade han en högre folkskola och ledde framgångsrikt dess utveckling.

Östra Karups Minnesvårdsförening

Bildades 1978. Föreningen äger inga byggnader och vill helst inte ha några. I stället vill man samla äldre handlingar och försöka teckna socknens historia. En studiecirkel har varit verksam varje vinter, och cirkelns arbete har resulterat i en lång rad stencilerade häften. Bl.a. har skrifter utgivits om emigrationen, om socknens hantverk och om sockenstämmorna. Skriften Östra Karups bebyggelse behandlar översiktligt de gårdar och torp, som brukats under åren 1681-1894.
Föreningen har skyltat 135 torpruiner. Detta gav anledning till utgivning av tre häften: Torp i Karup. Dessutom har två av Victor Evalds skrifter återutgivits. Opublicerade är fortfarande ett fjärde torphäfte och tre eller fyra häften med utredning av socknens gårdar genom tiderna. Inför sitt 25-årsjubileum år 2003 ämnar föreningen ge ut en sockenbok. Ett register över alla socknens familjer 1681-1930 är också påbörjat .Förutom torpskyltar har föreningen också satt ut gränsmärken vid sockengränsen vid alla vägar.

Arkivet

I arkivet finns hembygdsböcker, fotosamlingar samt en hel del kyrkoboks-avskrifter. Man kan köpa avskrifter på följande socknar: Östra Karup, Skummeslöv, Hasslöv, Våxtorp och Ränneslöv-Ysby.

Östra Karups Minnesvårdsförening