av Sven-Arne Svensson, Kungsbacka
Bild från Wikimedia Commons

En dramatiska händelsen när Anders Eliasson från Skogsgärde drunknade i Ljungsjön i Krogsered finns beskriven i ”Krogsered – en liten hallandssocken och dess historia” av Sven H. Schough utgiven 1959. Han återger ”reportaget” i dödboken (sägs vara gjort av prosten Per Södervall) och berättar sedan följande, som det säkert talats om i bygden under många år (en felskrivning har gjort att Schoug kallar Anders Eliasson för Elias Hansson):

”Anders Eliasson skulle besöka sin son Johannes, som tjänade dräng på Krogsereds gästgivaregård. När han kom till den s.k. Ljungsjöbäcken, fick han infallet att gå rakt över sjön, fastän det var så långt lidet mot våren som i mars. Enligt gamla märken äro inga isar pålitliga efter den 22 februari, ty den dagen kastar Peter katt en varm sten i vattnet, varför det tär på isen underifrån. Nämnda dag hette i den gamla almanackan ”Peter Cated”, men fick bland allmogen alltid heta Peter katt. ”

När Anders Eliasson var kommen mitt på sjön, brast isen, men han lyckades hålla sig kvar. Man fick tag i en stege, som sköts ut till den nödställde, vilken även lyckades få tag i densamma. Man uppmanade nu sonen att begiva sig ut på stegen och rädda fadern, vilket denne också gjorde. Han lyckades få fatt i faderns hand och allt såg ut att avlöpa lyckligt, då plötsligt sonen sågs förlora balansen och stå på huvudet i vaken och försvinna. Antagligen hade fadern tagit i för häftigt.

Nu blev förvirringen stor bland folket, ingen visste något råd eller vågade beträda stegen. Men Sakris Andersson i Krogsered, en stark och oförvägen man, förklarade sig omsider vilja försöka. Han kröp ut på stegen, men kommen halvvägs mot vaken började det knaka oroväckande i isen. Då blev Sakris rädd och ville vända om, men härvid kom han utanför stegen, varvid den svaga isen brast och Sakris kom i vattnet. Han förmådde dock hålla sig uppe och slå ned isen framför sig, tills han kom på grunt vatten, men då var han nästan halvdöd.

Nu förlorade folket alldeles fattningen och alltjämt hördes de hjärtskärande nödropen. Det har sagts att kvinnor och barn skrikande flydde ner i källarna för att slippa höra dem, och männen kunde intet företaga.

Omsider kom man att tänka på att det fanns en eka vid övra Krogsereds strand, men den låg nedfrusen full av is. Man satte i alla fall igång med att hugga den lös, men just som den var flott tystnade nödropen. Man kan inte annat än förundra sig över den oföretagsamhet som visades, då man inte på två och en halv timme kunnat bispringa den nödställde. I kyrkans torn förvarades ett par grova linor, men dessa tänkte ingen på i den allmänna förvirringen.

Svåra samvetsförebråelser plågade de stackars människorna efteråt, då det var för sent, och det dröjde lång tid innan den svåra olyckan glömdes.”

Sonen som omkom var alltså Johannes Andersson född den 22/1 1830. Eftersom han hade tjänst i Krogsered finns han införd i dödboken för denna församling.